Jag inbillar mig att nattningarna går bättre nu, efter en veckas försök med lite ordentligare rutiner. Peter påpekade igår att gårkvällens nattning ändå tog en timme och en kvart, men mitt intryck från andra delar av huset är att det nog är mindre skrik och gråt, även om nappinputtandet kanske tar desto längre tid. Spjälsängsförsöken övergavs ganska snabbt, eftersom han somnar bättre av att vara nära, och nu somnar han på mage på ett fårskinn mitt i vår säng med Peter liggande intill. Magläge känns ju sådär, men han har ju i alla fall napp. Nu försökte jag få honom att sova i vagnen, men han sov så himla ytligt att han vaknade av att jag reste mig från köksstolen, så nu har jag lagt honom på mage även där. Hoppas som vanligt att han inte dör på kuppen.
Igår skulle vi träna lite på att lyfta huvudet, eftersom vi ska visa upp det för Majlis i nästa vecka, och jag var en duktig mamma och plockade fram filmkameran innan det var dags för träning. Jag riggade kameran på en ask på bordet, slängde upp bebisen och tryckte sen igång kameran. När jag tittade tillbaka på Ruben låg han där med huvudet högt. Jag bara vrålade: "Men du kan ju!" Jag får väl villigt erkänna att det inte varade så länge, och att efterföljande försök blev lägre och lägre tills han låg där och slickade på filten och började gnälla, men ändå! Stolt och överraskad mamma.
Igår var också premiär för min träning - bodypump på Gym & Sim. Jag hade tänkt dra på det så länge som möjligt - duscha länge, torka håret och smörja in mig ordentligt, men vid bänkpressmomentet tog ena bröstet emot och i duschen märkte jag att det var stenhårt, så det var bara att åka hem och pumpa. Nästa vecka kommer jag nog att göra det innan träningen... Men det var skönt att komma iväg lite. Förr om åren gick jag på skivstångspass på Friskis inne i stan, så bodypump kändes inte som någon nyhet. Däremot måste jag säga att musiken på Friskis var bättre, där varje instruktör själv satte ihop låtlistan, istället för det internationella konceptet med bedrövligt ointressant och monoton aerobicsdisco. Jag trodde aldrig att jag skulle längta tillbaka till den 60-årige finlandssvenske skivstångsfarbrorns Tommy Körberg-blandning, men så är det.
Idag ska vi, efter förmiddagslur och lunchamning, knata bort till centrum och köpa nånting åt hans gräsliga skorv. Han ser ut som afrikansk torka i hårbotten. Och häromdan skulle jag pilla ut lite ludd ur hans hand, och märkte då att den var lika äcklig som alla andra veck på hans kropp - fuktig, lite kletig och navelstinkande. Rygg, mage och fotsulor verkar vara det enda på hans kropp som är slätt nog att inte lukta urk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar