tisdag 21 februari 2012
onsdag 15 februari 2012
Tuttvraket blir matvrak
På några dagar har det svängt fullständigt, från att spotta och fräsa åt puré och gröt till att gapa efter mer, och från att ÄLSKA amning till att rata bröstet efter fem sekunder. Jag fattar ingenting. Jag har trugat med puréer i två månader, och plötsligt har det lossnat och han äter ganska glatt "Lilla laxgrytan" med bara en gnutta fruktpuré i, och kvällsgröten är kalasmat. Idag köpte jag mild havregröt som han just fått till eftermiddagsmål, och det var ju kalasgott det också, från andra tuggan och helt utan fruktpuré i!
Däremot har han, efter att ha bitit mig några gånger, helt tappat intresset för bröstet, åtminstone i vaket tillstånd. På nätterna ammar vi tyvärr fortfarande, men det känns som en bra lösning när han vägrar på dagarna. Annars skulle vi ju tvärsluta helt nu. Jag tänkte höra med BVC imorrn om hur jag ska göra, om det är OK att sluta amma nu eller om jag ska fortsätta truga, och vad jag borde ge honom att äta om han inte vill amma mer. Håhåjaja.
Däremot har han, efter att ha bitit mig några gånger, helt tappat intresset för bröstet, åtminstone i vaket tillstånd. På nätterna ammar vi tyvärr fortfarande, men det känns som en bra lösning när han vägrar på dagarna. Annars skulle vi ju tvärsluta helt nu. Jag tänkte höra med BVC imorrn om hur jag ska göra, om det är OK att sluta amma nu eller om jag ska fortsätta truga, och vad jag borde ge honom att äta om han inte vill amma mer. Håhåjaja.
måndag 13 februari 2012
Nänänänänänä
är Rubens nya mantra. Ibland dädädädädä, men oftast låter han väldigt negativ (men glad) och nekar till allt.
Han har en gräslig hosta, som han fått av mig, sen snart en vecka tillbaka. Ibland hostar han så han kräks, stackarn. Men han är som vanligt på väldigt gott humör, och även om han sover lite mer på dagarna än vanligt är det full fart mellan tupplurarna, och ingen feber, så det är väl inget att oroa sig för.
Värre är då att han har börjat bita mig vid amning. Några gånger har jag skrikit rakt ut, och ett par gånger dessutom lyckats nypa honom i kinden när jag haft handen där och reflexmässigt klämt till när han bitit. Han har blivit otroligt ledsen, men verkar inte riktigt ha fattat vad jag menar. På nätterna går det fortfarande fint, för då sover han ju, och om han bara är tillräckligt hungrig så larvar han sig inte, men om han inte är jättehungrig får han ett spjuveraktigt leende och blottar gaddarna så fort han får syn på bröstet. Nånting verkar dock ha gått fram, för han tittar på mig och biter försiktigt nu, och så säger jag nej, och så gör han det igen, och då plockar jag bort honom. Istället för min ursprungsplan, att sluta nattamma och fortsätta med några amningar på dagarna, känns det som att vi kommer att gå i motsatt riktning, med enbart riktig mat på dagarna, och fortsatt nattamning, då han är för trött för att bete sig illa...
Annars går ätandet av annan föda än närproducerad någorlunda framåt. Till lunch brukar det gå att trycka i honom en halv burk puré om den blandas med fruktpuré, och till kvällen går det rätt bra, ibland lysande, att få i honom risgröt med fruktpuré. Då kan han stå sig i över fem timmar innan amning. Många av matningarna brukar dock inledas med en inte alltför hopknipen mun där skeden lätt går in, följt av att han kastar sig bakåt i stolen av full kraft och total förvåning och därefter rister till i hela kroppen för att sen försöka få ut den outhärdliga sörja jag just fått i honom. Jag undrar varje gång vad han väntar sig att maten på skeden ska smaka, om han nu blir så förvånad.
Men den verkliga nyheten är ju att han sitter nu, som en kung! Förra lördagen var familjen Israelsson här, och då sa jag att det inte var så länge kvar tills han kunde sitta själv, och dagen efter konstaterade jag att det nog hade inträffat. Nu gör han i genomsnitt max en dykning från sittande och ner i golvet om dagen, vilket jag tycker är klart godkänt.
I förra veckan var vi på sexmånaderskontroll på BVC. Ruben fick visa sina konster, som att flytta ett måttband från ena handen till den andra och sen följa bandet med blicken när barnläkaren tog det ifrån honom. Klart min unge kan det här med måttband. Vägningen visade 9440 gram, mätningen 71,5 cm och ett fortsatt generöst huvudmått. Läkaren frågade om någon annan i familjen har stor mössa, och jag svarade att Rubens pappa har 62 cm runt huvudet, av vilket hon lät sig imponeras.
Han har en gräslig hosta, som han fått av mig, sen snart en vecka tillbaka. Ibland hostar han så han kräks, stackarn. Men han är som vanligt på väldigt gott humör, och även om han sover lite mer på dagarna än vanligt är det full fart mellan tupplurarna, och ingen feber, så det är väl inget att oroa sig för.
Värre är då att han har börjat bita mig vid amning. Några gånger har jag skrikit rakt ut, och ett par gånger dessutom lyckats nypa honom i kinden när jag haft handen där och reflexmässigt klämt till när han bitit. Han har blivit otroligt ledsen, men verkar inte riktigt ha fattat vad jag menar. På nätterna går det fortfarande fint, för då sover han ju, och om han bara är tillräckligt hungrig så larvar han sig inte, men om han inte är jättehungrig får han ett spjuveraktigt leende och blottar gaddarna så fort han får syn på bröstet. Nånting verkar dock ha gått fram, för han tittar på mig och biter försiktigt nu, och så säger jag nej, och så gör han det igen, och då plockar jag bort honom. Istället för min ursprungsplan, att sluta nattamma och fortsätta med några amningar på dagarna, känns det som att vi kommer att gå i motsatt riktning, med enbart riktig mat på dagarna, och fortsatt nattamning, då han är för trött för att bete sig illa...
Annars går ätandet av annan föda än närproducerad någorlunda framåt. Till lunch brukar det gå att trycka i honom en halv burk puré om den blandas med fruktpuré, och till kvällen går det rätt bra, ibland lysande, att få i honom risgröt med fruktpuré. Då kan han stå sig i över fem timmar innan amning. Många av matningarna brukar dock inledas med en inte alltför hopknipen mun där skeden lätt går in, följt av att han kastar sig bakåt i stolen av full kraft och total förvåning och därefter rister till i hela kroppen för att sen försöka få ut den outhärdliga sörja jag just fått i honom. Jag undrar varje gång vad han väntar sig att maten på skeden ska smaka, om han nu blir så förvånad.
Men den verkliga nyheten är ju att han sitter nu, som en kung! Förra lördagen var familjen Israelsson här, och då sa jag att det inte var så länge kvar tills han kunde sitta själv, och dagen efter konstaterade jag att det nog hade inträffat. Nu gör han i genomsnitt max en dykning från sittande och ner i golvet om dagen, vilket jag tycker är klart godkänt.
I förra veckan var vi på sexmånaderskontroll på BVC. Ruben fick visa sina konster, som att flytta ett måttband från ena handen till den andra och sen följa bandet med blicken när barnläkaren tog det ifrån honom. Klart min unge kan det här med måttband. Vägningen visade 9440 gram, mätningen 71,5 cm och ett fortsatt generöst huvudmått. Läkaren frågade om någon annan i familjen har stor mössa, och jag svarade att Rubens pappa har 62 cm runt huvudet, av vilket hon lät sig imponeras.
måndag 6 februari 2012
fredag 3 februari 2012
Dlä dlä
Här händer det grejor! Ruben har börjat prata lite mer artikulerat, med "dlä dlä" som finaste exempel på hans vältalighet. Igår morse lämnade jag honom på köksgolvet när jag gick upp och borstade tänderna, och från övervåningen kunde jag höra honom ligga och pratsjunga lite mjukt för sig själv. Hjärtat smälter!
Han har också börjat kunna stå med stöd, nästan för egen maskin. En stund i alla fall, men vi är otroligt imponerade här hemma, och sitter gör han litegrann, korta stunder som ibland slutar i faceplant mot golvet, ibland med en leksak emellan.
Men det största framsteget är att han äntligen verkar börja gilla mat mer och mer. Vi var på öppna förskolan i onsdags, och fick rådet av en mamma som varit i samma sits att prova köpemat, för hennes unge hade heller inte gillat alla fina puréer hon hade gjort. Sagt och gjort, jag köpte några burkar barnmat, och Ruben åt glatt en nästan smaklös bolognese till lunch. Igår fick vi kompromissa lite, då blev det kalops med katrinplommon, och idag bolognese med fruktpuré, men det går verkligen framåt! Igår kväll åt han dessutom med entusiasm (kastade sig med öppen mun mot skeden) en liten tallrik såsig gröt med fruktpuré. Ikväll får vi testa en lite stadigare gröt, så kanske han ÄNTLIGEN kan sova lite längre på nätterna.
Han börjar också bli mer klåfingrig (tar man upp honom i knät vid bordet kastar han sig efter kaffekoppen, och på skötbordet ligger han och ruskar på de hängande plastbyttorna vi har längs skötbordskanten), och han är över huvud taget mer fysisk, och mer krävande. Idag har jag haft en vanlig unge här hemma (istället för vår snälla glada bebis), som gnällt missnöjt så fort jag vänt mig om för att uträtta något annat, som bara vill bli lattjad med hela tiden, och som vid matningen inte ville sitta i stolen utan i knät, för att strax därpå åla sig iväg till halvliggande (men jag tror det var för att vi skulle kunna se varandra, och fördelen med en liggande unge är att det bara är att hälla purén ner i munnen utan alltför mycket kladd).
Nu var det kanske lite väl länge sen det var några bilder på prinsen, så jag får nog länsa mobilen på lite foton från den senaste tiden och göra ett bildinlägg!
Han har också börjat kunna stå med stöd, nästan för egen maskin. En stund i alla fall, men vi är otroligt imponerade här hemma, och sitter gör han litegrann, korta stunder som ibland slutar i faceplant mot golvet, ibland med en leksak emellan.
Men det största framsteget är att han äntligen verkar börja gilla mat mer och mer. Vi var på öppna förskolan i onsdags, och fick rådet av en mamma som varit i samma sits att prova köpemat, för hennes unge hade heller inte gillat alla fina puréer hon hade gjort. Sagt och gjort, jag köpte några burkar barnmat, och Ruben åt glatt en nästan smaklös bolognese till lunch. Igår fick vi kompromissa lite, då blev det kalops med katrinplommon, och idag bolognese med fruktpuré, men det går verkligen framåt! Igår kväll åt han dessutom med entusiasm (kastade sig med öppen mun mot skeden) en liten tallrik såsig gröt med fruktpuré. Ikväll får vi testa en lite stadigare gröt, så kanske han ÄNTLIGEN kan sova lite längre på nätterna.
Han börjar också bli mer klåfingrig (tar man upp honom i knät vid bordet kastar han sig efter kaffekoppen, och på skötbordet ligger han och ruskar på de hängande plastbyttorna vi har längs skötbordskanten), och han är över huvud taget mer fysisk, och mer krävande. Idag har jag haft en vanlig unge här hemma (istället för vår snälla glada bebis), som gnällt missnöjt så fort jag vänt mig om för att uträtta något annat, som bara vill bli lattjad med hela tiden, och som vid matningen inte ville sitta i stolen utan i knät, för att strax därpå åla sig iväg till halvliggande (men jag tror det var för att vi skulle kunna se varandra, och fördelen med en liggande unge är att det bara är att hälla purén ner i munnen utan alltför mycket kladd).
Nu var det kanske lite väl länge sen det var några bilder på prinsen, så jag får nog länsa mobilen på lite foton från den senaste tiden och göra ett bildinlägg!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)