Resultatet är vingligt men glatt:
torsdag 24 november 2011
Veckans blocketfynd
Igår åkte vi ut i det absoluta mörker som är Vallentuna kommun och hamnade i Brottby, där vi betalade 200:- för en väldigt fin barnstol som tydligen kan transformeras till ett ritbord om man så önskar. Jag kom nämligen på häromdan att barnet ju inte behöver kunna sitta själv utan stöd för att kunna sitta i barnstol, och efter att ha sett vad nya stolar kostar vände jag mig till Blocket som, som man säger på Idol, levererade.
Resultatet är vingligt men glatt:
Resultatet är vingligt men glatt:
tisdag 22 november 2011
lördag 19 november 2011
Hänt i veckan
Vi har haft en ganska fin vecka, förutom i torsdags då jag höll på att deppa ihop efter en lång dag med gnällig bebis och inför en helg då Peter hade tänkt vara borta både fredag kväll och hela lördagen med kväll. Jag var den tråkiga och satte p för lördagens kvällsaktivitet, så nu väntar vi otåligt på att han ska komma hem från den oändliga biljettförsäljningen till OD:s Caprice i Uppsala.
Igår fick jag därmed natta Ruben själv, och det är ju det absolut jobbigaste med hela bebisgrejen. Det blev rätt sent och det tog tid, men det gick faktiskt helt utan gråt! Först satt vi lite i soffan och mös, sen när han började gnälla så tog jag honom i famnen och la mig i sängen, fortfarande med honom på armen, och så låg vi så i nästan en timme. Vid kvällsnattningen tar det väldigt lång tid för honom att komma in i djupsömn, till skillnad från på dagarna, och varannan minut börjar han gnälla och böka. Då får man krama åt lite hårdare och låtsas byta ställning, då lugnar han ner sig. Efter femtio minuter vågade jag mig på att lägga honom på mage, och när han inte vaknade av det kände jag hoppet om chokladglass och Idol innan läggdags återvända. Sen är det ju märkligt, för efter en timme i soffan börjar jag ändå längta efter att få gå och lägga mig bredvid lilla sötkorven igen...
Veckans största händelse är dock att Ruben blivit storkusin! Natten mot torsdag föddes Lisas och Johans lilla tösabit, och med lite tur får vi åka och träffa dem imorrn. Som vi har väntat! Arton dagar efter beräknad förlossning - jag som höll på att dö av både leda och misströstan efter en vecka... Strongt jobbat av Lisa!
Bland de lite mindre händelserna märks att han börjat jollra lite igen, efter att ha varit ganska tyst i ett par veckor. Igår hade vi skitkul i soffan, när jag sa bidibidibidibidi och killade honom lite här och där, och han skrattade så han kiknade och jag skrattade och grät samtidigt eftersom han är så fin så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och igår när vi var ute och rände i affärer började han att ropa "hai!" (ungefär) varje gång jag stoppade in nappen åt honom. Det lät som att han tyckte att jag inte var snabb nog. Och så är han väldigt vass på att lyfta huvudet nu, och om man hjälper honom med greppet kan han hålla i leksaker och vifta okontrollerat med dem i några sekunder innan han tappar dem igen. Stora karln!
Igår fick jag därmed natta Ruben själv, och det är ju det absolut jobbigaste med hela bebisgrejen. Det blev rätt sent och det tog tid, men det gick faktiskt helt utan gråt! Först satt vi lite i soffan och mös, sen när han började gnälla så tog jag honom i famnen och la mig i sängen, fortfarande med honom på armen, och så låg vi så i nästan en timme. Vid kvällsnattningen tar det väldigt lång tid för honom att komma in i djupsömn, till skillnad från på dagarna, och varannan minut börjar han gnälla och böka. Då får man krama åt lite hårdare och låtsas byta ställning, då lugnar han ner sig. Efter femtio minuter vågade jag mig på att lägga honom på mage, och när han inte vaknade av det kände jag hoppet om chokladglass och Idol innan läggdags återvända. Sen är det ju märkligt, för efter en timme i soffan börjar jag ändå längta efter att få gå och lägga mig bredvid lilla sötkorven igen...
Veckans största händelse är dock att Ruben blivit storkusin! Natten mot torsdag föddes Lisas och Johans lilla tösabit, och med lite tur får vi åka och träffa dem imorrn. Som vi har väntat! Arton dagar efter beräknad förlossning - jag som höll på att dö av både leda och misströstan efter en vecka... Strongt jobbat av Lisa!
Bland de lite mindre händelserna märks att han börjat jollra lite igen, efter att ha varit ganska tyst i ett par veckor. Igår hade vi skitkul i soffan, när jag sa bidibidibidibidi och killade honom lite här och där, och han skrattade så han kiknade och jag skrattade och grät samtidigt eftersom han är så fin så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Och igår när vi var ute och rände i affärer började han att ropa "hai!" (ungefär) varje gång jag stoppade in nappen åt honom. Det lät som att han tyckte att jag inte var snabb nog. Och så är han väldigt vass på att lyfta huvudet nu, och om man hjälper honom med greppet kan han hålla i leksaker och vifta okontrollerat med dem i några sekunder innan han tappar dem igen. Stora karln!
onsdag 16 november 2011
måndag 14 november 2011
14 veckor
Jag tror att Ruben har blivit 14 veckor idag, men nu går det så fort att jag nästan inte håller räkningen. Stor är han i alla fall - han har till och med luggat mig för första gången (och andra och tredje också, för den delen)! Så greppandet börjar ta fart. Igår lyckades han ta tag i snuttisen och föra den till munnen - jag nästan grät av förtjusning.
Idag sov vi länge (det vill säga att jag sover så länge Ruben sover), och sen hade vi ett par supertrevliga timmar innan det var dags för tupplur. Efter tuppluren har han varit rätt kinkig, men under kontroll så länge jag bär honom i sele. Tur att det finns universallösningar. Amning och bärsele.
Dagens (och veckans och förmodligen månadens) viktigaste händelse har dock varit att föreståndaren från förskolan Furan, som Ruben står i kö hos och som Ruben och jag hälsade på i förra veckan, ringde och sa att de har en plats kvar till hösten, som är vår om vi vill. Himmel vad vi vill! Det ligger tvåhundra meter hemifrån, och det är ett föräldrakooperativ med fyra förskollärare och tjugo barn. Ett riktigt drömdagis! Vi har varit bekymrade över hur svårt det är att få plats där, i och med att det är så litet så blir det ju inte så många platser lediga varje år heller, men föreståndaren sa att hon prioriterar barn som inte har angett några andrahandsalternativ, och med andra ord väldigt gärna vill till just dem. Och det vill vi ju!
Idag sov vi länge (det vill säga att jag sover så länge Ruben sover), och sen hade vi ett par supertrevliga timmar innan det var dags för tupplur. Efter tuppluren har han varit rätt kinkig, men under kontroll så länge jag bär honom i sele. Tur att det finns universallösningar. Amning och bärsele.
Dagens (och veckans och förmodligen månadens) viktigaste händelse har dock varit att föreståndaren från förskolan Furan, som Ruben står i kö hos och som Ruben och jag hälsade på i förra veckan, ringde och sa att de har en plats kvar till hösten, som är vår om vi vill. Himmel vad vi vill! Det ligger tvåhundra meter hemifrån, och det är ett föräldrakooperativ med fyra förskollärare och tjugo barn. Ett riktigt drömdagis! Vi har varit bekymrade över hur svårt det är att få plats där, i och med att det är så litet så blir det ju inte så många platser lediga varje år heller, men föreståndaren sa att hon prioriterar barn som inte har angett några andrahandsalternativ, och med andra ord väldigt gärna vill till just dem. Och det vill vi ju!
onsdag 9 november 2011
tisdag 8 november 2011
Tre månader
Idag fyller Ruben tre månader - stora karln! Förutom att slå på saker med flit har han nu lärt sig att greppa saker - eller lärt och lärt, det har hänt flera gånger. Problem uppstår när han får tag på något jag viftar med framför honom, eftersom jag släpper när han tar tag. När hans arm åker iväg okontrollerat försvinner också den fina skallran ur synfältet, och så var det slut på det roliga.
I helgen var vi i Ludvika, hos Rubens farmor och farfar. Det var Rubens längsta bilutflykt hittills, och det gick oerhört bra på ditvägen och ganska bra på hemvägen. I söndags eftermiddag fick vi stanna och tröstamma i Bålsta för att ta oss hem på någorlunda gott humör. Det är inte klokt hur snabbt den ungen kan jobba upp en svettblank panna när han skriker! Helgen var mysig, och kusinerna Malin, Vera och Ellen var där med sina föräldrar. Jag tror att Ruben (och kanske också hans mamma) är rätt ovan vid att ha stojiga barn omkring sig, så måndagen inleddes med en sovmorgon som hette duga (och avslutades med en två timmar lång skrikfest, men det är en annan historia...). På fredag kommer farmor och farfar hit till Vallentuna, och då ska Ruben få en kväll på tre man hand med dem, medan vi föräldrar åker på cocktailfest i Uppsala. Jag vet inte vem som bävar mest inför detta, särskilt efter gårkvällens nattningsfiasko (när jag kom hem kl nio satt Peter i köket med Ruben i famnen, två timmar efter läggningsdags!), men Eva verkar ha nerver av stål när det gäller barn, så det kommer nog att gå bra.
I helgen var vi i Ludvika, hos Rubens farmor och farfar. Det var Rubens längsta bilutflykt hittills, och det gick oerhört bra på ditvägen och ganska bra på hemvägen. I söndags eftermiddag fick vi stanna och tröstamma i Bålsta för att ta oss hem på någorlunda gott humör. Det är inte klokt hur snabbt den ungen kan jobba upp en svettblank panna när han skriker! Helgen var mysig, och kusinerna Malin, Vera och Ellen var där med sina föräldrar. Jag tror att Ruben (och kanske också hans mamma) är rätt ovan vid att ha stojiga barn omkring sig, så måndagen inleddes med en sovmorgon som hette duga (och avslutades med en två timmar lång skrikfest, men det är en annan historia...). På fredag kommer farmor och farfar hit till Vallentuna, och då ska Ruben få en kväll på tre man hand med dem, medan vi föräldrar åker på cocktailfest i Uppsala. Jag vet inte vem som bävar mest inför detta, särskilt efter gårkvällens nattningsfiasko (när jag kom hem kl nio satt Peter i köket med Ruben i famnen, två timmar efter läggningsdags!), men Eva verkar ha nerver av stål när det gäller barn, så det kommer nog att gå bra.
söndag 6 november 2011
onsdag 2 november 2011
tisdag 1 november 2011
Atleten
Idag var vi på BVC - 8190 gram, 66 cm lång och 44 cm runt huvudet. Han gjorde ingen repris på gårdagens bravader, men Majlis lät sig ändå imponeras av hans små vingliga huvudlyft. Dagens stora happening kom istället när vi kom hem och jag la honom i babygymmet, för då gjorde han såhär:
Jag kan bara tolka det som medvetna slag mot den prickiga figuren - han har spanat på den länge. Nu låg han i en halvtimma och levererade både hot och slag mot den prickiga stackaren. När Ruben är på det humöret vill man inte träffa honom i en mörk gränd, det är en sak som är säker.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)