Hemma igen!

Ruben och jag har varit i Bjännberg hos Rubens mormor i en vecka, medan Peter haft körrep vareviga kväll och inte varit så mycket att ha i familjeväg. Nu är vi hemma igen, och gläds åt små saker som mobiltäckning och gångvägar.

Veckan har varit väldigt lugn, eftersom vi varit ensamma i ett hus i skogen på dagarna, men Ruben har utvecklats en himla massa - han håller huvudet stadigt, inte minst när han ligger på mage, och han har dessutom fattat att armarna är rätt bra att ha framför sig och inte utsträckta bakåt kamikaze-style.

Han håller eventuellt på att få en tand (därom tvista min mor och jag), en nedre hörntand, och han har smakat potatis för första gången! Jag tror den hamnade lite långt bak på tungan, för han kräktes raskt upp halva senaste amningen, men nästa klutt gick bättre. Både grimaser och leenden! Han blir allt lättare att lägga på dagarna, och nu räcker det med att lägga honom på sidan i vagnen och klämma ner snuttisen, så somnar han utan varken gnäll eller vaggning av vagnen. Kvällarna är fortfarande ett kapitel för sig, men eftersom vi idag gick upp vid fem så hoppas jag att sömnunderskottet ska göra att han somnar snabbt och snällt och att jag får se Idol i lugn och ro med bara så mycket fördröjning att jag kan spola förbi reklamen.

Och så har han ju flugit! Jag höll på att smälla av av nervositet i torsdags, när vi skulle åka upp, men himmel vad onödigt det var. Han var så otroligt cool! Han bara satt och glodde i en timme. OK, han gnällde lite när han skulle somna, så jag fick ställa mig upp i gången och vyssja honom en liten stund, men det räknas inte. Supercool kille! (På hemvägen var han så cool att han bajsade ner sig helt och hållet. Inne på den minimala toaletten hade jag ett avancerat pyssel i att få barnet - inklusive händer och fötter - rent utan att smutsa ner omkring oss. Jag misslyckades och kan nu lägga "att torka bajs från väggar och tak på flygplanstoalett" till meritlistan.)

(notera det söta lilla bebisbältet som man fäster i vuxenbältet)

Sen har han börjat gripa efter saker ordentligt, så man får flytta grejor man inte vill att han ska ta tag i, t ex på skötbordet. Amningsbehån brukar få sig en omgång när det är matdags, då han ligger och drar i bandet och släpper det med en snärt. Och ibland sträcker han ut handen och borrar in naglarna runt min mun. Gulligt värre...