Vänder sig och äter morot

men inte samtidigt förstås.

I söndags låg han på mage på en filt på golvet, och helt plötsligt rullade han över på rygg. Jag hojtade "Men Ruben!" och Peter kom springande från övervåningen, men någon repris på bedriften har vi inte sett än. Men det var en riktig vändning, inte en fuskvändning som han gjort tidigare (när han har råkat ligga på en leksak som fått honom att välta)!

Idag köpte jag majskrokar för första gången, och såg fram emot all uppskattning från Ruben de skulle rendera. Han var först mer intresserad av sin högerfot, och sen när han smakat på majskroken gav han ifrån sig sitt vanliga avmätta "khah!" med en min som inte innehöll något annat än ren avsmak. Jag trugade en stund ändå, och smakade själv för att visa hur gott det var, och när Peter kom hem och testade igen så gick det faktiskt bättre. De har dock en fantastisk vidhäftningsförmåga när de väl blivit blöta, så efter en stund hade han en bit majskrok på varje ärm där han låg och sprattlade på golvet.

Ren succé får man dock räkna middagen till, då Rub fick smaka morotspuré för första gången. Inte ett enda äcklat "khah!", och när skeden närmade sig munnen gapade han efter den! Allt rann förstås ut ur munnen igen, men vilka framsteg!

Tippar över

Idag överraskade Ruben med ett nytt trick! Medan jag stod och lagade mat låg Ruben i babygymet på golvet och vevade med armar och ben. När jag vände mig om för att hämta vitlök i kylskåpet låg han plötsligt med ryggen mot mig, på sidan. Jag blev otroligt paff och hojtade till, och då rullade han tillbaka på rygg. "Vad gjorde du?!" frågade jag. "Gör det igen!", och det gjorde han. Upp med båda fötterna i luften, och tippa över till sidan. Jag fann mig snabbt och rusade efter kameran:

Bland hans andra färdigheter nuförtiden märks att han greppar saker med båda händerna (och gapar stort långt innan sakerna når munnen), och den här foten som åker upp i luften emellanåt gör så även i sömnen. Väldigt sött!

Höger fot

Vi sjunger "Fader Abraham" och stannar vid "höger fot, höger fot, höger fot", och då svarar Ruben såhär:

Fyra månader

Igår blev Ruben fyra månader. Vi firade genom att gå till BVC och väga och mäta honom: 9035 gram och 68,2 cm. Fyra standardavvikelser från normalkurvan, och han väger som en genomsnittlig åttamånadersbebis.

På utvecklingsfronten är det väl mer som det ska: han är stadig i nacken, allt duktigare på att greppa och hålla saker, har fått syn på fötterna ett par gånger och blivit förtjust i bebisen i spegeln - se filmen nedan. Han har fått smaka potatis igen, och bortsett från att den dreglades ut hela tiden så gick det bra. Smaken verkar det inte vara nåt fel på.

Nattningen är fortfarande en kamp, men vi ska testa att inte ligga kvar bredvid honom, utan gå därifrån och låta honom somna själv. Det funkade igår, när Peter var borta, så vi får se om det var en engångsföreteelse eller om det faktiskt är så att vår närvaro stört hans insomning i fyra månaders tid...

Hemma igen!

Ruben och jag har varit i Bjännberg hos Rubens mormor i en vecka, medan Peter haft körrep vareviga kväll och inte varit så mycket att ha i familjeväg. Nu är vi hemma igen, och gläds åt små saker som mobiltäckning och gångvägar.

Veckan har varit väldigt lugn, eftersom vi varit ensamma i ett hus i skogen på dagarna, men Ruben har utvecklats en himla massa - han håller huvudet stadigt, inte minst när han ligger på mage, och han har dessutom fattat att armarna är rätt bra att ha framför sig och inte utsträckta bakåt kamikaze-style.

Han håller eventuellt på att få en tand (därom tvista min mor och jag), en nedre hörntand, och han har smakat potatis för första gången! Jag tror den hamnade lite långt bak på tungan, för han kräktes raskt upp halva senaste amningen, men nästa klutt gick bättre. Både grimaser och leenden! Han blir allt lättare att lägga på dagarna, och nu räcker det med att lägga honom på sidan i vagnen och klämma ner snuttisen, så somnar han utan varken gnäll eller vaggning av vagnen. Kvällarna är fortfarande ett kapitel för sig, men eftersom vi idag gick upp vid fem så hoppas jag att sömnunderskottet ska göra att han somnar snabbt och snällt och att jag får se Idol i lugn och ro med bara så mycket fördröjning att jag kan spola förbi reklamen.

Och så har han ju flugit! Jag höll på att smälla av av nervositet i torsdags, när vi skulle åka upp, men himmel vad onödigt det var. Han var så otroligt cool! Han bara satt och glodde i en timme. OK, han gnällde lite när han skulle somna, så jag fick ställa mig upp i gången och vyssja honom en liten stund, men det räknas inte. Supercool kille! (På hemvägen var han så cool att han bajsade ner sig helt och hållet. Inne på den minimala toaletten hade jag ett avancerat pyssel i att få barnet - inklusive händer och fötter - rent utan att smutsa ner omkring oss. Jag misslyckades och kan nu lägga "att torka bajs från väggar och tak på flygplanstoalett" till meritlistan.)

(notera det söta lilla bebisbältet som man fäster i vuxenbältet)

Sen har han börjat gripa efter saker ordentligt, så man får flytta grejor man inte vill att han ska ta tag i, t ex på skötbordet. Amningsbehån brukar få sig en omgång när det är matdags, då han ligger och drar i bandet och släpper det med en snärt. Och ibland sträcker han ut handen och borrar in naglarna runt min mun. Gulligt värre...

Veckans blocketfynd

Igår åkte vi ut i det absoluta mörker som är Vallentuna kommun och hamnade i Brottby, där vi betalade 200:- för en väldigt fin barnstol som tydligen kan transformeras till ett ritbord om man så önskar. Jag kom nämligen på häromdan att barnet ju inte behöver kunna sitta själv utan stöd för att kunna sitta i barnstol, och efter att ha sett vad nya stolar kostar vände jag mig till Blocket som, som man säger på Idol, levererade.

Resultatet är vingligt men glatt:

Veckans nya trick