Igår hade vi fint besök av familjerna Landgren/Öhring och Westerlunds. Vi fick tipset från den mer rutinerade mamma Westerlund att inte ha bebisen på en filt på golvet, utan direkt på golvet och dessutom utan sockor, för bättre grepp och framfart. Vi testade, och Ruben kan nu i maklig takt backa iväg en liten bit om möjlighet ges. Jag sätter femtio spänn på att han inom kort kommer att hittas slickandes på gallret under kyl och frys - han kastar lystna blickar åt det hållet, men tyvärr rör han sig ju alltid i motsatt riktning från sina blickar, så det kommer nog att ta ett litet tag.
Jag har haft lite bryderier med puréerna, som lika ofta trillar ut ur munnen som ner i magen. Härom kvällen började han gråta av den goda kycklingpurén jag hade gjort, men jag hävdade att det inte var för att han inte tyckte om den, för då skulle han ha kräkts, utan mer för att han var trött. Peter hade sina tvivel. När jag plockade fram mangopurén för att göra honom (Ruben alltså) lite gladare svaldes allt ner och han gapade till och med efter mer, och till och med jag insåg att det inte är en fråga om motorik lika mycket som det är en fråga om smak. Emma tyckte att jag skulle blanda frukt i grönsakerna, och Anna Westerlund tipsade om att göra puréerna löjligt lösa medelst rapsolja ("de ska nästan skära sig") så de blir lättare att processa i munnen. Igår serverades således den klassiska kombon majs och katrinplommon, utrört till sås med hjälp av rapsolja. Och det funkade! Han åt glatt av den bruna sörjan. Nu står sötpotatis och majs på bänken och tinar, i sällskap med en kub bröstmjölk för att ytterligare gå lilleman till mötes, så jag håller tummarna för en god och glad lunch.
Vällingprojektet går sakta framåt, tror jag. Igår drack han glatt men inte så mycket, så då ammade jag upp honom efteråt. Jag minns inte säkert, men jag tror han sov ganska många timmar (4-5 kanske) innan första nattamningen, så hopper lever...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar